Stympade rättslösa – de är ju ”bara” barn!

Hur långt skall man få gå när det gäller övergrepp i religionernas namn?
Finns det något väg ut ifrån barbariet med stympningar av barn, både pojkar och flickor?

Myter och traditioner är och har alltid varit svåra att utrota – men jag tycker att Sverige ger helt fel signaler när man delar ut dispenser till icke-sjukvårdsutbildade religiösa personer för att utföra stympningarna – här borde det vara tvärstopp för att markera allvaret.
Det lagstadgarna gör idag är att säga att det inte är så noga eftersom det bara är barn man skär i. Det är inte så noga för att barn inte kan försvara sig, de är fullkomligt utlämnade till de vuxna och därmed sitter lagstadgarna säkert – barnet kan inte föra talan mot någon av de vuxna.

Naturligtvis vill jag att man skall vara åtminstone 16 år när man fattar ett beslut om att stympa det manliga könsorganet. Precis lika självklart tror jag att det är för en tatuerare eller någon som utför piercing – den som stympas eller utsätts för det oåterkalleliga färgbad som tatueringar innebär måste själv vara gammal nog att kunna gilla läget.
Den som vill ha en ring i bröstvårtan eller en döskalle på armen är nog inte 8 dagar gammal eller 5 år, han är åtminstone 16 eller kanske 18 år och väljer själv.
Jag tror inte att någon människa skulle ens kunna tänka tanken på att tatuera eller pierca en femåring. Om nu ändå någon skulle komma på idén så är jag övertygad om att vi andra skulle polisanmäla och ringa socialtjänstjouren. Ändå lägger en mamma sin lille son, 5 år gammal, på ett vardagsrums-bord och håller fast honom där medan en annan dåre skär i den lilles snopp. Sen tar hon brodern och utsätter honom för samma övergrepp. Inga bedövningsmedel, inga gummihandskar, inga sterila instrument. Tjusigt, morsan, du kan ju alltid klara dig undan genom att skylla på tradition och grupptryck! Ska vi ha det så eller ska mödravården lokalisera riskgrupperna och utbilda dem lite extra, lägga en extra peng på dem för att få dem starka och trygga i sina kunskaper? Jag tycker det, nu vet vi att det är tradition och inte religion det handlar om, åtminstone inte hos några andra än judarna.

Pojkars omskärelse kan man läsa om i bibeln, den skall symbolisera förbundet mellan Gud och Abrahams folk. Det är alltså en judisk tradition som spreds med Mohamed till islam men inte till kristendomen trots att Jesus med all säkerhet var omskuren. De kristna ansåg sig inte behöva denna symbolhandling men det kan lika gärna ha varit ett aktivt beslut för att visa på avståndet till de judiska församlingarna. Paulus skall ha skrivit att kristna inte behöver yttre attribut för att vara kristna, det räckte med kärlek i hjärtat, tack för det Paulus! Det finns alltså en del ljushuvuden i den religiösa historien.
Judiska kvinnor anses födda in i förbundet och behöver därför inte stympa sig och det är vi också glada och tacksamma för…

Manlig omskärelse borde kallas pojk-omskärelse eftersom det är barn man skär i. Men också den tycks ha en lång historia, omskärelsen verkar finnas långt innan judendomen både i Afrika och under faraonernas Egyptien.
I Amerika, det moderna och fria, där har man sedan många år en ökning av stympningen på pojkar utan att man hänvisar till religiösa skäl – här har man instället etablerat en vandringsmyt om hygien, man tror helt enkelt att den store Guden misslyckades när han skapade mannen. Det kanske ligger något i den gamla historien att han först gjorde en kladd…. I USA hävdar man till och med att man slipper cancer i snoppen om den är omskuren. Det är enligt min mening en missuppfattning, enda sättet att vara säker är att se till att den är avskuren och det vore väl inte så roligt. -  Varför är det okey att medvetet stympa barn bara för att föräldarna påstår sig vara religiösa, troende?

Vad gäller stympning av flickors kön är det inte påbjudet av någon religion utan bottnar i gamla sedvänjor, traditioner som de flesta både religiösa och icke-religösa tar avstånd från. Detta övergrepp dödar många flickor i sviterna efteråt i infektioner som aldrig läker och de som överlever har men för livet.
Flickebarn har aldrig haft något större värde, troligen måste de bevisa sig värdiga, kanske själva överlevandet är en del av traditionen, kanske det är så enkelt att man tror att de som överlever är starka nog för att få vara med och för släkten vidare. Ett slags grotesk urskiljning av de starkaste för stammens överlevnad vilket förklarar varför föräldrarna ställer upp trots deras vetskap om riskerna. Men det är bara mina egna spekulationer. Det spelar ingen större roll om det är detta som kan vara bakgrunden till traditionenen – idag har alla glömt, ingen kan svara på varför man skär bort och syr igen flickors kön – man bara gör det för så har man ju alltid gjort.

Hur kan någon vilja stympa sitt barn i ett rikt och välutbildat land där man kan få skydd mot mytvärnare, religiösa fanatiker och traditionalister? Utbildning är en del av försvaret mot stollarna, starka politiska krafter mot övergrepp är en annan. Jag anser att manlig omskärelse skall vara manlig – inte babys, inte pojke!

Läs om Gävle-mamman som valde att stympa sin två pojkar – på ett vardagsrumsbord i en förort till Stockholm >>Dagens Nyheter TT
Samma artikel på GöteborgsPosten TT

Läs Amnestys artikel om kvinnlig omskärelse >> Amnesty

Postat i:Allmänt gnäll och undringar, Barnfostran och samhället